Caperdonich – mach II

Hedemora samskola

Den mörka tiden – vintern 1978-1979

Jag vet inte när riktigt när den mörka tiden började, talande är att jag inte äger en bild från perioden. Förlorad i minnets labyrinter ska jag försöka återskapa vad jag tror hände.

Anledningen till att jag valt att lägga en bild på gamla Samskolan här är att det var här vi verkade under denna miserabla tid. Det jag vet är att Lars-Erik Eriksson och Ola Bergkvist slutade. Vi blev vräkta från vår älskade cykelfabrik och på något sätt var vi tvungna att börja om.

I rättvisans namn var inte allt mörker till en början. Vi fick tag på en ny gitarrist som var väldigt lovande och bra. Han hette Jerker Green. Visserligen hade han spelat med oss tidigare men nu blev han permanent medlem i Caperdonich.

Vi hittade också en helt vild trummis i Thor Dahlin. Thor var congaspelare från början, och en bra sådan. Han hade skolats av ingen mindre än den internationellt kände congasvirtuosen Sabu Martinez som bodde i Hedemora under den här tiden.

Cirkus Hojtarolja

Nej , mörkret kom nog med ”Rösten från gruvan”. Nu repade vi i musiksalen och kammarmusikrummet i Vasaskolan. En dag kom Thomas till repet efter en fjällsemester och sade att han träffat världens bästa bluessångare där uppe i friska vildmarken. En sångare som vi måste ha med i bandet.

Första gången jag träffade ”Rösten” gjorde han nog ett visst intryck. Det fanns en röst där. Problemet var snarare att ”Rösten” inte lät förrän efter att han konsumerat ansenliga mängder hojtarolja.

Lördagsrepen började sålunda med att ”Rösten” stegade iväg till bolaget där han inhandlade ett par friska kassar med nämnda olja. Vad jag minns så räckte påsarna både till honom och till oss.

Ett par timmar in i repen vacklade Caperdonich runt som en bedövad elefant. Inget stämde. Basen rasade, gitarrerna ylade, trummorna dundrade och ”Rösten” kom in där han tyckte att det passade, vilket aldrig var på rätta stället. Mitt i allt försökte Ullis hålla ihop det hela och agera cirkusdirektör. Ett styvt jobb vill jag mena.

Halkans affärer

En solig vårvinterdag reste Caperdonich till Stockholm för att köpa nya pa-högtalare hos Halkans affär som på den tiden låg vid Norra bantorget.

Sagt och gjort. Vi övertalade Robert på Affes radio att köra oss till huvudstaden. När vi parkerat bilen begav sig alla utom ”Rösten” mot Halkans. ”Rösten” hade fått vittring på ett annat system än det pa-system vi var där för att köpa, och försvann raskt ner mot Vasagatan.

Samtidigt hade Fredriksson, som jobbade på bank, börjat förhandla om priset på högtalarna med Halkan. Förhandlingarna var hårda. Thomas prutade men Halkan var omedgörlig.

Precis när Thomas slagit in en kil och öppnat vägen till ett bättre pris stegade ”Rösten” in i affären. Han står i bakgrunden och lyssnar till prisschackrandet.

Till slut tröttnar han och säger: – För fan, ge han pengarna så vi får börja supa nån gång. Ingen kan säga nåt annat än att Thomas kämpade väl, men 10 000 papp kostade kalaset. Hemresan har jag tyvärr inga minnen av.

Teaterladan tur och retur

Nu var det Humusrevy 1979 och Röstens sångarkarriär i Caperdonich började lida mot sitt slut. Eller lida, sanningen att säga fick den ett abrupt slut.

När vi satt och laddade inför kvällens föreställning med kaffe och doppa hos Thors mormor ovanpå Centrumfiket, var det någon som kastade en blick ut genom fönstret. Kaffet gjorde en sartomotal med dubbel skruv i halsen.

På trappen till Handelsbanken ligger en tämligen trött eller plakat ”Rösten”. Thor jublar, vi andra jublar, kvällens föreställning är räddad.

När det börjar dra ihop sig till föreställning och vi står och stämmer bakom ridån hörs ett tumult. Uppför den skrangliga trappan kommer ”Rösten”. Han vacklar fram över Teaterladans slitna tiljor. När han står där och vajar hörs bestämda steg från flanken.

Ut på scenen stiger Humus ledare och suveräna chef, Britta Falk. Hon är klädd i 1600-talskläderna som hon har i teateruppsättningen Häxan. Britta tar ett fast grepp om ”Rösten” och drar honom ner för den smala trappan och ut på Gussarvsgatan. Det är det sista Caperdonich ser av ”Rösten”.

Inspelningarna

Här kan ni lyssna på ett par inspelningar från musiksalen. Lite kul mellansnack och lite allmänt hojtande. Om jag inte minns fel så var det här kring jul. Jag har för mig att vi gick till  Krossen efter repet där ”Rösten” stal en julgran.

Pressfotografen

Your browser does not support the audio element.

Du går iväg

Your browser does not support the audio element.

Varför flyr du?

Your browser does not support the audio element.

I Want To Dance

Your browser does not support the audio element.

I Saw The Valley

Your browser does not support the audio element.

Medlemmar i Caperdonich – mach II: Thomas Fredriksson | Jerker Green | Ulrika Nordström | Thor Dahlin | Rösten | Åke Sellberg

30 Responses to “Caperdonich – mach II”

  1. Per L skriver:

    Något av det roligaste jag har läst på länge. Rösten från gruvan tror jag finns kvar i distriktet men ägnar sig idag åt helt andra uppgifter. Frisyren är den samma som förr. Rösten vet jag inget om.

  2. Ullis skriver:

    Kalla kårar får man av ”Rösten” utbrister cirkusdirren! Tänk när han stod naken under ett kallt takljus i ett sovrum som var en annan mans! I all sin fräkninga prakt, och mannen var på intågande till sitt hem för en stilla efterfest med trevliga nyvunna vänner trodde han! Hua, då backade vi långsamt ut genom dörren mot friheten och bort från naken förnedring! Medan vi hör dottern i huset vråla UT åt ”Rösten” Åke, vi har delat mången otrolig stund! Den här hörde till de mer ekivoka…

  3. Micke L skriver:

    Otroligt kul att läsa om dina tidiga försyndelser Åke, misstänker att det kommer fler framöver. Ser fram emot att följa bloggen. /M

  4. JGreen skriver:

    …åfysatan!!..

  5. Jansen skriver:

    Ännu en fantastisk historia Åke..För en senare invandrad til staden är det underbart kul samt nästan skrämmande, att få ta del av alla historier och personligheter denna vår håla lyckats rymma… Spänd förväntan efter nästa blad i boken…

  6. JGreen skriver:

    ….ja nu har jag lyssnat på inspelningarna också. Överraskande bra kvalitet på dessa må jag säga…eller dessvärre.

  7. nyke skriver:

    Autentiskt på nåt sätt. Man kan nästan känna att man sitter där igen med cigg i mungipan. Jodå, vi rökte i musiksalen, inga problem. Vi rökte i aulan också. Kanske att vaktmästare Yngve sade till nån gång. Jag tror att vi gjorde en spelning i Säters Folkets hus. Nån som minns?

  8. JGreen skriver:

    ..nä! ciggen var ju faktiskt inte farlig på den tiden…
    Jomenvisstfanserru!….sätergiget var en riktig rysare och faktiskt en av anledningarna till att jag aldrig riktigt kommit över min scenskräck.Sitter djupt…själva sinnebilden av ett fiasko.
    Jag minns att Ole. pbwh, ville försöka hjälpa oss att få mer ”show” över tillställningen.Hedervärt försök, säkert välbehövligt, men ruskigt tröstlöst då den gravt alkoholiserade ”rösten”….inte direkt var någon scenpersonlighet….heller. Jag minns att jag fick bannor av apisen för att han drack öl på scenen.Det var visserligen en ”lyckholms” flaska…men det behöver ju inte betyda att det var just den gyllenbruna vätskan i den flaskan…och med tanke på hur tankad han var efter giget och ville spöa mig, när vi lastade grejorna i hyrbussen från OK…så var det nog en fett spetsad Lyckholm. Minns att vi blev utbuade direkt vi klev in på scenen och att det lät för djävligt.Jag skulle vilja påstå att det där giget är det absoluta bottenmärket i hela min ”live karriär”:-)…har haft en del usla gig sedan dess…men inget som ens kommer i närheten av detta.
    Vi hade bra gig med CD också…Sveaparken inte att förglömma..teaterladan ….fast då var ju inte ”G-K” med….*asg*

  9. Ola skriver:

    ”I saw the valley” – man kan HÖRA smaken av whisky och öl. Man kan HÖRA att det är lördag eftermiddag i maj, att fönstren i musiksalen står på glänt och att nästa generation Hedemora-rockare står parkerade på sina cyklar nere på skolgården och lyssnar med stora öron.

  10. JGreen skriver:

    okokokeeej!….asså om man nu bortser från den vokala katastrof som detta band utgjorde, och om man också bortser från den sanitära olägnehet som förmedlade den den djupa lyriken..dvs mannen som gav ”blues” en helt ny innebörd…om man bortser från det..så är det ju häftigt att lyssna på de minst 5 olika låtar som finns paketerade i tex ”varför flyr du”.
    Sån musik görs inte nuförtiden…och hur i helvete vi kunde komma i håg alla krumsprång hit och dit är ju fan en gåta i dag.

  11. Ullis skriver:

    Jerka…vi var unga då, hjärnan funkade som en nyinköpt dator, snabbt och effektivt! Nu är det som att vandra i seg sirap, jag får vara glad så länge jag hittar hem och kommer ihåg mina barns namn, fast inte nödvändigtvis i rätt ordning! ”Röstens” namn har jag förträngt, kommer bara ihåg smeknamnet, men ett sånt minne ger bara kalla kårar. jag kommer ihåg att jag tänkte att Fredrik måste ha varit bra full när han ansåg att detta var en höjdarsångare! Dessutom ”Röstens” sociala skills, odräglig, högljudd, ständigt kraftigt berusad. Men som minne betraktat så kan man ju skratta åt eländet, när man har det på behörigt avstånd. Sovrumsminnet tror jag nästan att Åke drömde mardrömmar om efteråt! =)

  12. Ullis skriver:

    MER Åke mer!!!!!

  13. Per L skriver:

    Vill man vara riktigt snäll kan man med mycket god vilja höra frekvenser som påminner om Totta Näslund. Lite, ibland. Å andra sidan kunde inte han heller sjunga särskilt bra.

  14. Patrik W skriver:

    Hmm .. minns att jag var förbi och lyssnade på en rep nere i ett rum under aulan. Kommer inte i håg riktigt vad ni spelade då Åke, men minns att Tor röjde på i vanlig stil och lyckades slå omkull en cymbal som vickade och slog en bit ut din bas (en bandlös rickenbacker, tror jag)….

  15. JGreen skriver:

    ..jadu Ullis!……du har så rätt! ”Gammen” tar ju också ut sin rätt såtillvida att det blurrar nåt förskräckligt här…jag har för mig att vi någon gång spelade i ”parken”
    …men jag får det inte att gå i hop…var det post eller pre ”rösten”.? Jag är helt säker på att jag hade en gitarr då som jag gjorde mig av med 1978 i augusti då jag var tvungen att sälja den för att ha råd med en ny dörr till min bil som hade kramats med en Fiat 128 på rix70
    Kan någon ge mig en hint om när det skulle kunna ha varit?…annars kommer jag ligga sömnlös och fundera på det…..också.

  16. JGreen skriver:

    …visst blev det en sömlös natt…men jag tror jag kom på det och giget i ”parken” tillhör nog ”mach III”..

  17. nyke skriver:

    Giget i parken hör till Konkurs och kommer i det kapitlet.

  18. Thomas skriver:

    Fa…..n va bra, häftigt! Undebart att få resa tillbaka och minnena bara poppar upp……. Tack Åke för det du bjudit på. Önskar att man kunde bjuda tillbaka på något sätt. Samtidigt känner jag mig lite skyldig till allt det där me ” rösten” Qvirre.
    Ni fick stå ut med en hel del, kanske nyttigt, att tidigt få se konsekvenser av dåligt självförtroende och sprit.
    Har man lärt sig nånting, nej. Träffade ”Darren” från långshyttan(en gång i tiden sångare i Outlaws) några år senare, och…….. Samma visa, hojtaroljan tar över även där.
    Men vi hade jä……vligt kul.
    Har massor att berätta från tiden på Brage, men kommer tillbaka till dessa anektdoter när tiden infinner sig. Just nu fullt upp i studion, och resultat kommer att läggas ut på nätet i någon form. Hoppas att Du Åke hjälper mig.
    I vilket fall måste vi träffas igen, det va så jä…vla kul sist.

  19. nyke skriver:

    Patrik! Du har helt rätt förutom att Rickenbackern inte var bandlös. Men det där med flisan och Thors cymbal hade jag helt glömt. Tack. Thomas! Vad kul att du gillar dom gamla historierna. Du är alltid välkommen med dina egna minnen. Vi ses och hörs. / åke

  20. Kronis skriver:

    Hocken resa Åke!!! Thomas kommer du ihåg vårat tunga gig i parken med Darren som front man….Kan det ha varit något liknande ni hade i Säter??

  21. JGreen skriver:

    ..kronis!….ingenting kan fan likna det vi ”hade” i Säter…tro mig….

  22. Ulf Haase skriver:

    Det här är väldigt intressant läsning även om jag som säterbo inte satt på första parkett när allt detta hände. Känner dock igen de flesta namnen från min gymnasietid i Hedemora.

    Anledningen till att jag skriver är att jag i mitt fotoalbum har en bild på Konkurs tagen maj 1980 när ni spelar på en utomhusscen på Åsögatan (scenen är placerad mellan biografen och korvbaren.)
    Under bilden har jag prydligt skrivit ”Jerker Green, Ola Höglund, Johan Dahlin, Ulrika Nordström och Åke Sellberg”.
    Är bilden av intresse?

    Dessutom finns någonstans bland diabilderna en bild på dig från en skolavslutning där du sitter på scenen i gymnasieskolans aula med din Rickenbacker. Minns inte riktigt men antar du och några till kompade kören, däremot minns jag att Helge höll ett långrandigt tal. Vill du att jag ska leta fram bilden?

  23. Nyke skriver:

    Hej Ulf! Alla bilder är av intresse och tas tacksamt emot. / Hälsningar Åke

  24. Ulf Haase skriver:

    Det slog mig att Åsögatan ligger på Södermalm i Stockholm där jag numera bor, gatan i Hedemora heter Åsgatan.

    Ett minne från Konkurs ovan nämnda spelning på Åsgatan maj 1980:
    Ett av Jerkers solon var exakt – ton för ton – ett av Gilmours solon från The Wall.

  25. JGreen skriver:

    …Bha!…skulle jag ha plankat David Gilmore….det var det värsta*asg*:-)..vem är han?

  26. Ullis skriver:

    Ååååå vad jag skulle va gla om jag kunde planka tex David …gitarrlektioner…någon? Kommer inte långt med mina stackars accord som jag kan! fast Åke du lärde mej spela bas till Albatross, kommer du ihåg?

  27. Peter Lönnborg skriver:

    Hi Mr. Baseman ! Det är bara att gratulera till dina oerhört målande beskrivningar av hur ”Rösten” gick från klarhet till klarhet, dels vid inköpsresan – Stockholm samt hur han försvann från nöjesvärlden i Hedemora vid Theaterladan.
    Själv var jag ju vid den här tiden inte alls delaktig i musiklivet – dubbel-småbarnsförälder som man var – men desto mer både före och efteråt !

    Fantastiskt kul att läsa !! , från gamla Pete and the Nipples, Peter L.

  28. Wikholm skriver:

    Hahaha, vilka episoder. Trodde länge att ni syftade på Darren som rösten, innan jag kom på vem det egentligen var…..vilken katastrof.
    Men jag har för mig att han sjöng blues på några av våra pilsnerkvällar och nån kom tydligen på att testa honom. Hade förträngt detta oxå, men minns nu hans sorti från Teaterladan och ur våra liv ?
    Darren var / är ju oxå rätt sugen på vätska.

  29. nyke skriver:

    Det verkar uppstår vissa förväxlingar när det gäller Rösten. För att klargöra det hela vill jag bara säga att Rösten är inte Darren. Rösten är Rösten.

  30. Ullis skriver:

    Åke! Det är inte så då, att han har darr på rösten? Eller rösten kanske kvirrar misstänksamt i fjärran? Ja, inte vet jag vad som är värst! Vi hade ju ett återföreningsparty i Silon nere vid stationen som Joppen å jag drog ihop. Ole hade en kompis med från Ume som sentomsider hamnade med en dam i ett ekivokt läge på en skinnsoffa. En ur personalen gick igenom detta rum för att hämta mer öl till baren, fick syn på paret och sa; hännä kan ni ju int ligg å pippa hällä! Oles kompis som aldrig har varit generad för något i hela sitt liv, tyckte att det var den bästa kommentar han nånsin hört, så den körde han som ett mantra resten av helgen! Nämda Darr övernattade i vårt hem med fru, vilket han lämnade tidigt dagen efter festen, och tog med sej åtta av våra starköl som stod i kylen. Han behövde formodligen färdkost!

Leave a Reply