Stationsgatan Lockout

Frasse, Gibson och Sillen tar en eftermiddagsöl

Frasse, Gibson och Sillen tar en eftermiddagsöl

Det går inte att komma förbi tiden i Caperdonnich och Konkurs utan att nämna Stationsgatan 1. Det gamla telegrafhuset låg som en bedagad lyxkryssare där Stationsgatan och Åsgatan möts. I bottenplanet huserade Rolfs livs och Wienerkonditoriet. Högst upp i huset hyrde vi en sjurummare.

Först var det Frasse, Joppen och jag. Sen flyttade Frojken in och sen Kronis. Jag tror att Janne Källström bodde där en tid. Ville man bo på Stationsgatan fick man inte vara känslig. Något privatliv fanns inte. Stationsgatan var navet i vårt lilla nöjesliv. Ibland var det vår replokal, ibland var det fik och ofta var det fest.

Kronis och vänner vid fikabordet

Kronis och vänner vid fikabordet

Jag skulle kunna berätta …

Jag skulle kunna berätta om när Håkan Brandt hämtade en damejeanne med hemgjort vin och ställde fram så att det bara var att tappa upp och spilla ut.

Jag kunde också berätta om golvet som såg ut som en potatisåker dagen efter och hur Joppens strumpor satt fast i samma potatisåker. Eller hur deltagarna i söndagens tipspromenad hittade sönderslagna blomkrukor spridda över hela trottoaren fyra trappor ner.

Jag skulle också kunna berätta om när Frojken bar virke från Västkusten och spikade ihop en säng. Jag skulle kunna berätta om vad som hände med Frasses morgonrock under en långsittning en midsommardagsmorgon. Eller hur det kom sig att Helen Haglund fick en nyårsraket innanför tröjan.

Kina, Sillen och Frasse i soffan

Kina, Sillen och Frasse i soffan

En annan händelse jag kunde berätta om är när Sune Kling likt en eldare på Titanic eldade skräp och bråte från vinden så att den öppna spisen glödde.

Jag skulle också kunna skriva om hur Frasse samma kväll somnade med en hamburgare i handen och sedan slog efter förtjänst. Eller när Frojken, Joppen och jag målade om lägenheten och jag fick tvätta håret med lacknafta alltmedan Frasse lyckligt ovetande jobbade natt på Säter.

Jag skulle också kunna berätta historien om min älskade kanin Gibson och vad som hände när han åt upp el-sladden till kylskåpet.

Men det ska jag inte.  Här ska jag berätta om storkonflikten och lockouten i maj 1980 då man inte kunde se på tv för att det inte fanns några program att se. Det vill säga om man inte bodde på Stationsgatan 1, för där gjorde vi våra egna tv-program.

Frasse och Vicke ser tiden an med tillförsikt

Frasse och Vicke ser tiden an med tillförsikt

Hänsyn

Under ett par hektiska dagar i maj 1980 gjorde vi alltså ”tv” på Stationsgatan. Vi hyrde videoutrustning från Affes radio och sen var vi igång. Det började med korta improviserade sketcher och slutade med ett genomarbetat nyhetsprogram som fick namnet Hänsyn. Här kan du se ett urval. Färgerna är borta och störningarna många men spontaniteten går inte att ta miste på.

Vårsång på balkongen

Här sjungs våren in på Stationsgatan. Sällan har väl en mer kompetent manskör hörts över nejden.

Å va visset

Anders ”Vicke” Wikholm var expert på improvisationer av den här typen. Ivrigt påhejad skaldar han här om hur visset livet kan vara ibland.

Cottonfields

Multimusikern Ole Bäck leder trupperna i klassikern Cottonfields.

Hänsyn – del 1

I första delen av nyhetsprogrammet Hänsyn diskuteras först och främst alkoholproblematiken ur perspektivet Grådö mejeri. Reportrarna Lars Franson och Åke Sellberg intervjuar Peter ”Frojken” Falk och Edvinsson.

Hänsyn – del 2

Hänsyn ger en börsrapport. Vi besöker också en knarkarkvart i Märsta samt gör ett reportage om bodybuilding i House of Lords. Fån Ateljé Cabriolet ser vi ett reportage om ett nytt stjärnskott som gör ett bejublat framträdande. Inslaget avslutas med en väderrapport.

Hänsyn – del 3

Här följer ett reportage om buslivet på stan. Ett par raggare intervjuas av dom flygande reportrarna Frasse och Sillen.

Filosofisk morgonstund

Filosofisk stund på balkongen på Stationsgatan. Lill-Janne tittar förbi och testar några ackord medan Vicke i skepnad av Hedemoras Jaques Brel briljerar med lite praktisk morgonlyrik.

Tiden på Stationsgatan sträcker sig från sommaren 1978 till december 1980. Sedan flyttade vi upp till Svedjans herrgård. Men det är en helt annan historia.

I filmerna medverkar: Anders ”Vicke” Wikholm, Lars ”Frasse” Franson, Ole Bäck, Roland Edvinsson, Peter ”Frojken” Falk, Ulrika ”Ullis” Nordström, Ola Höglund, Lill-Janne och Åke Sellberg.

Stort tack till Jan ”Joppen” Olsson för bilderna.

15 Responses to “Stationsgatan Lockout”

  1. [...] Stationsgatan 1 fungerade som plattform för den senare delen av Caperdonnich och för hela tiden med Konkurs. Det var ett par omtumlande år som jag minns med värme. Galna toktider som nog präglade alla som passerade adressen. Allt kulminerade med den stora lockouten i april-maj 1980 då tv-arbetarna togs ut i strejk. Här kan ni se strejkbrytare i aktion. Det är faktiskt precis trettio år sen nu i dagarna. Mycket nöje! [...]

  2. Wikholm skriver:

    Ja-a…vad säger man =)) Att dessa kulturella skatter finns sparade är heelt OTROLIGT. T.o.m. jag blir mållös. Men så kul å så nostalgisk man blir. Tack till alla medverkande idoler som förgyllde min ”uppväxt”.
    (Fanns det inte också en cineastiskt inslag med fröken Josephine M.=)
    Å vad jag saknar dig Ole ! Och ni andra också förståsss. Äh, ni vet vad jag menar !

  3. Joppen skriver:

    Jag är imponerad över vår fantasi när jag tittar på det första kortet där vi byter plats. Kreativiteten sprudlade förmodligen då, fantastiskt kul att läsa även det som du inte berättar klickar det till minnesbilder om/Joppen

    PS Det är kanske läge att leta på ett antal sistaaprilkort också DS

  4. J.Green skriver:

    Helt fantastiskt!..helt djävla fantastiskt!.”Stationsgatan” är mer ”kultur historia” än alla obskyra band tillsammans från den tiden. Men det fattade man inte då…man fattar ju aldrig vad man är ”mitt i”. Jag var ju inte närvarande vid ”lockouten”, men jag hade ju privilegiet att bo där när stationsgatan var en ”hot spot”, Ett centrum i navet av vårt universum. För mig var stationsgatan en frizon, där det var högt i tak och tillåtet att väva drömma. Inga begränsningar, bara möjligheter och ingen kvävande ”jantelag”. Det mesta var tillåtet och i princip möjligt. Världen kretsade runt detta ställe…och besökte oss också. Allt i från ”stockholmsbrudar” *asg* till Tyskar…och kaniner från helvetet som sket i min säng….
    Stationsgatan blev för mig en av dom där plattformarna som blev så stabil …så man vågade ta språnget till nästa plattform….
    Kanske letar vi alla efter ett ”stationsgatan” igen…kanske är vi mitt i det utan att veta om det?. Man pratar ju om ”tribes” nu för tiden…”Stationsgatan” var en ”tribe” satan…och sillen var ”the MC”.
    Tack sillen!..utan dig hade detta aldrig hänt! Jag hoppas att du faktiskt fattar och inser din betydelse för många av oss. Jag är helt säker på att fler än jag skriver under på det.

    Jag slutade nog aldrig ”drömma” tack vare ”stationsgatan”…så nu skall jag raskt vidare och väva nya mönster.. innan varphelvetet tar slut.*asg*

    ..och till alla er andra…lev nu!..men sluta för fan aldrig att drömma.Det ÄR tillåtet!!hur gammal man än blir…fethaja det!!!
    Hlala lambile! (go figure:-)

    Jerker

  5. Nyke skriver:

    Tack för kommentarerna och alla vänliga ord! Jerker. Tog inte du över när vi andra flyttade? Bildade inte du typ familj där? Åååh. Alla dessa suddiga minnen. Underligt nog så händer det ibland att jag vaknar ur en dröm och tror att jag är på Stationsgatan. Scary! :-)

  6. Nyke skriver:

    För övrigt var Gibson ingen liten skitkanin utan riktig vintage bondkanin direkt från Myckelby.

  7. J.Green skriver:

    Ragu Sillen!….”Ragu” är det man gör av kaniner!!!
    …men han är i alla fall den enda kanin jag vet som överlevt 220 volt….jag minns hur besviken jag var när han hoppade fram bakom kylskåpet efter att han gnagt av (också den) sladden…det blev en ordentlig smäll……jag försökte döda honom en gång genom att släppa soffan på honom men han överlevde det också…det var efter att han hade skitit på min kudde….allvarligt! Kanindjäveln var en sanitär olägenhet!!!!..men han hade 9 liv…det måste man ge honom:-)
    Jo! jag bodde kvar efter att ni drog till Svedjan..bodde väl där i ett år cirkus. John föddes där, sen bar det av till Uppsala. Jag hittade kaninskitar när jag flyttstädade…de var överallt.

  8. Nyke skriver:

    Tack! Det klarade upp lite av det ouppklarade. Gibsons öde beseglades av två katter på Svedjan. Samma natt som han dog efter att Joppen burit upp honom på mitt rum drömde jag att just det hänt. Jag bodde ju i Stockholm då och när Joppen ringde visste jag vad som skett innan han berättade. Telepatisk kontakt med en kanin. Vad säger det om mig? :-)

  9. J.Green skriver:

    ….att du är nog litet konstig i alla fall…*asg* :-)

  10. peter "frojken" Falk skriver:

    Ha hahahaha de va länge sen ja skratta så mycke hahaha. Man har förträngt mycke om ungdomen haha historierna bubblar upp i huvudet de hände allt på Stationsgatan haha återkommer med nån historia. Tack Åke för att du öppnade alla tokiga minnen ha ha ha

  11. Wikholm skriver:

    Kan berätta att jag i torsdags 26/8, till min glädje, plötsligt träffade Lill-Janne, efter c:a 30 år. Han var i fin form, såg det ut som, och numera en ”renlevnadsman”. Bor i Eskilstuna.

  12. nyke skriver:

    Känns skönt att vår gitarrvirtuos från balkongen är i form och att han inte längre slutar lacka efter halva bilen. Undrar om han fortfarande är en jävel på repliker från Bröderna Marx filmer. Han kunde alla.

  13. L-Wiz skriver:

    Om jag inte missminner mig så bodde jag där när jag var liten…
    Kan ju förklara ett å annat ^

    Vad är det för årgång på korten ?

  14. nyke skriver:

    Bilderna är från 1979-1980. :-)

  15. L-Wiz skriver:

    K:!

    Var nog typ från 80 jag bodde där i några år framåt.

Leave a Reply